När jag var hemma....
Och vi var vid sjön, träffade jag på en äldre kvinna som jag träffade förr på sommrarna. Hon hade ett barnbarn(tror jag det var) som var hos henne ganska mkt på sommaren.
Flickan hete Nina och var ett år äldre än jag, jag såg upp till henne dels för att hon var lite äldre och himla söt. Och hon var otroligt duktig på att dansa och mima, skrev jätte fint.
Nått vi älskade båda två, så vi sminkade oss och dansade och mimade jämt. Sen hade vi shower för våra syskon och föräldrar.
♥
Frågade om henne, vad hon gjorde och så.
För jag har ju inte träffat henne sen mellan/högstadiet...
Tyvärr mådde hon jätte dåligt, var nerknarkad och psykiskt sjuk. Hade haft en sambo som knarkat ihjäl sig, en son som de tagit ifrån henne när han var 5-6år.
Och då rasade ALLT för henne... För hon hade ändå mått ganska bra under tiden hon var mamma. Och hade barnet hos sig.
Så nu åker hon in och ut från behandlingshem, psykhem och är på rymmen och hittas sen nerknarkad och förstörd.
Känns lite läskigt, denna fina tjej som jag gillade och såg upp till har ett liv jag aldrig trodde hon skulle få.
Skulle jag gissat hade jag trott att hon hade barn och hus och höll på med dans el liknande, vet att hon skrivit i min MINA VÄNNER bok att...
"Hon älskade att dansa och hellst jazz och att hennes största dröm var att bli dansare när hon blir stor"
Men så vart det inte, tyvärr!
Men jag hoppas att hon fixar att reda upp allt och får se sin son växa upp.. ♥
Men om man hållt på med droger sen man var 16år och nu är 32, alltså halva livet då kanske det är försent!
USCH, ja ibland får man sig en funderare!
