Mor Till Tre...

Usch,fy och bläääää.. Hatar när saker händer som jag inte kan rå på,när jag kommer i situationer när jag inte riktigt vet vad jag ska göra.

Det har hänt två gånger i mitt liv att jag blivit riktigt rädd och kännt mig hjälplös. El det kan säkert vara nån gång mer men de här gångerna har nått av barna varit inblandade..

Först Stina, föddes  ju nästan 4v förtidigt och fick ligga kvar några dagar, hade under tiden på Bb lite jobbigt med andningen. Spydde upp fostervatten och så.
Vi han bara vara hemma med henne några timmar, då hon efter amning. Spyr rakt ut, det kommer ur näsan och munnen hon får svårt att andas och blir blå. Massa slem som kommer upp och det tar ett bra tag innan vi tror vi fått bort allt. Ambulansen kommer strax efter och de går igenom en liten medtagen flicka noggrant.
Phu, det var INTE lätt att sussa den natten kan jag lova! Men efetr det så var allt fostervatten hon dragit i sig borta.. :)

Och nu var det idag då, Ville och Gustav som var hemma med mig hade tvättat händerna och gick ut från toan. 
Jag är i köket och hör att Ville ramlar  och gråter, men ser det inte och inte Gustav heller. Men antaglign så snubblar han på en sladd för han ligger på mage när brorsan lyfter upp han. Jag kommer och tar han, han gråter och tittar på mig och vips så börjar ögona att rulla och han blir sååå tung. Han är borta ett par sekunder, jag springer ut med han på trappen han kvicknar till och låter som han ska kräkas.
Går in igen och sen vill han ner på golvet nästan på en gång.

Ringer 1177 och hör efter och JA jag ska genast åka till akuten med han så det är bara att kasta in pojkarna i bilen.
Jessica (barnens faster) är i stan så hon tar upp Gustav som inte vill vara med in. Han blev ganska skärrad av att se sin bror..:(
Väl där inne säger de först att han ska vara på observation i 4timmar men sen när läkaren kommer så kikar han på han och kollar på huvudet,ögona och så. Och han tycker vi kan åka hem för han verkar så pigg. 
Och han har ingen bula el märke som tyder på att han slog i huvudet. Vissa barn kan visst reagera genom att svimma av om de ramlar blir skrämda el dyligt. Och så länge det är en kort stund är det ingen fara.
MEN jag gjorde rätt som åkte in.. :))

Så nu ska vi hålla koll på han en gång i timmen så han reagera om vi petarpå han ochså att han inte kräks.
så hoppas vi att det inte var nått annat!

Men fy vad läskigt det är, att se sitt barn helt livlöst..

Usch och fy!
Nublir det en kopp te, utan nått till för det vart ju ingen träning för mig idag.. :(